Hejsan Hoppsan

asså... det med rubriken, det är la mer typ att folk klagar på att jag blir tillsammans med Jeppe igen o.s.v
men det är tackvare mig som jag dumpar honom, jag tror på för mycket och blir orolig för lätt, jag mår även dåligt och då får jag lätt för att trycka ner mig själv

Jag och jeppe gjorde slut första gången minns jag inte

men andra gången gjorde vi slut

6/4-11 och sen blev vi tillsammans 7/4-11

sen gjorde vi slut igen 8/4-11

sen blev vi tillsammans 11/4-11 men det vet inte så många om

och orsaken till att jag inte vill att alla i världen ska få vet det igen är just för att så jävla många klagar

visst jag bryr mig inte om någon klagar, men poff helt plötsligt börjar rykten spridas om både mig och Jeppe då

och det vill jag inte utsätta någon av oss för

jag kan bara säga såhär

Jag bestämmer vem jag är tillsammans med

Alla har upp och ner gångar

vissa lyckas fixa dom igen

vissa försöker fixa dom

alla lyckas inte

men vissa gör det

och jag hoppas på att jag och jeppe klarar fixa detta

jag ska snart ändra tillbaka statusen på facebook, ska bara snacka med en kompis från nederländerna först som gillar mig och som tyvärr kommer bli extremt ledsen, men tyvärr så älskar jag Jeppe och jag skulle aldrig kunna ha en kille så långt bort, Jeppe är mitt livs kärlek och tillomed sånna har upp och ned gångar

men iaf, jag tycker inte att ni ska bry er om hur mycket jag gör slut eller blir tillsammans med jeppe för det är mitt och hans val och visst ni får ha en åsikt, men håll den för er själva i så fall..

för jag bryr mig inte, jag älskar min kille, jag kommer alltid älska honom, och jag skulle inte kunna vara utan honom, därför lyckas vårat förhållande fortsätta överleva, det kan tona bort ibland, men det kommer tillbaka, alla tvivlar men tillslut förstår

jag mådde jätte dåligt utan jeppe, och det gjorde han med, vi var vänner men betedde oss nästan precis som vi var tillsammans, jag är lycklig med Jeppe vid min sida, jag hoppas att jag alltid kommer ha honom vid min sida

han är den som lixom får mig glad, och det får vänner mig med, men han får mig glad i alla lägen, han får mig tänka på det posetiva, och längta till sommarlovet xD

fast ja...

japp..

eeeehmm..

precis...

men nu ska jag bädda min säng :3

Imorron kommer Sofia Johansson och sööver hos miiig :3

kramizzzz kööömpizz :3

god natt folk :*

Hejsan hoppsan

jo nu är det ju så att jag gjorde slut med min kille idag ;/

21/11-10 - 6/4-11

4 månader och 16 dagar

det är ju faktiskt tider man kommer sakna som fan :/

men man får låta livet fortsätta sin lilla circel, jag kommer aldrig i mitt liv glömma honom never ever, och ärligt talat jag vill inte glömma honom häller, men långdistandsförhållanden blir tyvärr jobbigt i längden, ju närmre man kommer varandra så är man fortfarande så långt bort

känner mig hemsk som fick honom må så dåligt, själv mår jag ju kasst jag med ;/ men jag skiter fullständigt i mig själv just nu

jag hatar att såra folk, ändå sårade jag den som jag bryr mig mest om i hela världen, den jag älskar mest av alla som finns

kanske låter konstigt att jag säger att jag fortfarande älskar honom, men det gör jag, jag älskar honom sjukt mycket, men tyvärr så räcker det inte till 45 mil , vi kan dessutom bara träffas några få gånger per år och det blir ännu jobbigare

när jag dumpade honom tänkte jag verkligen inte bara på mig själv, han måste egentligen ha det lika jobbigt som jag, ingen att ha närhet med, ingen att kunna kyssa när som hälst, vårat förhållande levde på sms och telefonsamtal som kostade jätte mycket och det funkar inte häller, jag tycker han borde ha en tjej som han kan åka till när han vill, någon han kan kolla på film med o.s.v

han är så jävla underbar och förtjänar en bra tjej, en som verkligen kan ta bra hand om honom

men om han nu läser detta vilket jag faktiskt tror han gör så ska han veta att

du betyder så otroligt jävla mycket för mig, tiden vi hade var obeskrivlig, du gjorde mig lycklig när jag var ledsen du kunde alltid göra mig glad genom att säga att du suger på att hjälpa folk, tårarna faller så jävla mycket när jag skriver detta för saknaden är stor, vi fick aldrig träffa varandra, men du betyder fan mer än någon gjort för mig, du gjorde verkligen allt för mig om jag bad dig, det var 2 timmar sen ungefär snart 3 timmar sen det tog slut och tårarna slutar aldrig falla för varken dig eller migm helt enkelt så beskriver detta allt

jag saknar dig så jävla mycket och älskar dig något så obeskrivligt mycket , mår as dåligt över att det inte funkade , men vänner är bättre än ingenting , jag vill att du fortsätter kämpa , fortsätter försöka , jag kommer aldrig glömma dig eller våra tider , det gör ont att säga det men även jag måste gå vidare.

Glöm aldrig att du är en underbar person, och du är så jävla bäst ^^

kommer inte kunna sova inatt , men skit samma , jag förtjänar att vara sömnlös ett tag ^^

god natt alla sovare ^^

god morgon Erika blire med ;/

Hejsan Hoppsan..

har inte bloggat på länge, har varit upptagen med annan skit som händer runt mig hela jävla tiden.är rätt jävla trött på att allt händer mig hela tiden, alltid jag som bli anklagad eller nedtryckt, asså bara dra åt helvete och lämna mig i fred för fan.asså så jävla sur man möjligvis kan vara, hatar denna jävla skiten, blir sur för minsta jävla lilla skit och jag är fett trött på skiten.

Asså jag är fan inte en liten ungjävel som kan ta vafan som hälst, jag är inte en som säger "kom och tryck ner mig jag bryr mig inte" jag är inte en sån idiot, jag har fan ett liv, känslor o.s.v så ni kan la för fan ta och tänka lite med det ni har som kallas hjärna om ni nu inte visste det för ni värkar fan inte använda den bra.men asså mår så jävla skit hela tiden, det syns inte ytligt, men det gör ont som fan inombords.

och tyvärr måste jag ha skiten inom mig hela tiden.. hör folk skämta om saker jag aldrig vill höra.. men jag kan inte stoppa folk dom har rätt att säga vad dom vill...

det är många som dessutom frågar mig varför jag ska söka fosterfamilj när jag är 15 år..

här får ni svaret så slipper ni tjata på mig...

(min åsikt och jag tänker INTE ångra mig när det gäller att söka till fosterfamilj)

• min mamma jobbar alldeles för mycket

• jag äter inte för jag kan inte laga mat och mamma jobbar

• jag sover inte för att jag inte äter

• jag gråter varje natt för att jag inte kommer över det som hände just på denna gård (tänker INTE berätta vad..)

• har ingen att vara med här, varken i Emtunga eller Önum och jag drar aldrig in till Vara.

• jag bråkar med mamma nästan hela tiden

• hon tror att pengar får en att bli så glad och lycklig, men jag skulle skita i pengar fullständigt om jag bara hade min mamma vid min sida.

men varför flyttar jag då inte till min pappa?

jo det är så att min pappa har haft ont i ryggen i ungefär 12 år. han har inte mycket pengar, får tillomed låna av min mamma ibland, han kan inte jobba p.g.a hans värk. och jag vill inte att han ska behöva ta hand om en tonårstjej som knappt lyder någon för att jag inte fått någon särskilt bra uppforstan och ännu en gång då, för min mamma jobbar...

att ta hand om en tonårstjej kräver väldigt mycket, och jag tror verkligen inte att pappa skulle klara det... inte ens mamma klarar det även om jag tycker att hon borde det p.g.a hennes jobb

då kan jag svara på nästa fråga som folk faktiskt ganska ofta ställer till mig när jag berättar hur jag har det hemma

vad jobbar min mamma med?

Min mamma jobbar på ett behandlingshem i skara för sånna som inte kan ta hand om sina familjer, och te.x utlänningar eller andra personer som inte har någon bra barnuppfostran att ge sina barn, tyvärr så har jobbet förstört min mamma så hon behandlar mig som ett av barnen på hennes jobb, vilket enligt mig är alldeles fel..hon ska lära sig ta hand om sina barn, hon pratar knappt med mig (därför pratar jag knappt med henne och sitter därför för det mesta inne på mitt rum)

hon sover endast på dagarna eller sitter vid datorn eller kanske läser en bokannars har hon ju fullt upp med att leta fel jag gör så hon kan skälla ut mig...

så, nu orkar jag inte ta mer om den skiten, för min morsa kommer snart dampa för jag sitter och skriver detta inlägg klockan 23.00 på kvällen... men nu vet ni iaf varför jag ska söka till fosterfamilj, och jag hoppas på att en dag få kunna bli glad på insidan med istället för att gå med den stora smärta som jag ärligt talat går med.

men nu ska jag sova, mamma väcker oss imorron, sen drar hon och jobbar natt. på torsdag så ringer hon och väcker oss...

aja god natt folket..och inlägget kom faktiskt för jeppe sa till mig häromdagen att jag typ aldrig lägger upp inlägg längre xPoch anledningen till att det handlar om just detta med min mamma och pappa och forsterfamiljsökandet beror på att det är det som gjort så jag inte bloggar så mycket mer.och jag fyller faktiskt år om exakt 1 månad och har konfermation om 1 månad och 2 dagar ;)

blir kul men läskigt, för jag har scenskräck :3men måste sova nu annars kommer jag inte upp imorrom ;)

god natt ;*